Ja Det Här Var I Från LarmCentralen......

Att mötas av dom orden i andra änden av luren var vardag när man bodde hemma..... -mm.... väta... - PAPPA... Var oftast det som man orkade klämma fram. I Natt var det min tur.. Yrvaken som bara den svarar jag - Liis..... Men hallå.. det var vell första gången som jag presenterar mig med mitt smeknamn?! (alltså ganska trött)
-Vill du att vi åker ut??
-Nä.... Jag tar det sj.....

Drama helg är vad man kan kalla denna helg... I går kom Lilo in med en litten pippi.... Jag brast ut i tårar när hon lekte med den över vardagsrumsgolvet... *stackars pippi* Var är en karl när man behöver en??
Det var ju bara att bita i det sura äpplet å gå fram till den stackars pippin som nu låg på sidan och flämta.... Nu var det min tur att jaga den över golvet.... ropandes.... - men vänta pippin.. jag är din vän.. jag ska hjälpa dig... Halft klämd under soffan fick jag nu tag i den.... allt detta med Lilos blickar utanför fönstret... *kattjävel*

En timme senare... En till..... MEN VA FAN...... Nu fick jag tag i kattskrället hårt! Allt för att visa att detta gilla matte INTE! När jag väl kommer fram till den lilla pippin så är det bara en liten bäbis..... det va ju bara in och bädda ner den i soffan... Va skulle jag nu göra?! *fundera* hm?? Ja hade ju tagit hand om små pippisar förut men....
Där låg den nu & blängde på mig med sina söta små bruna ögon & följde mina rörelser med sitt lilla huvud. JUPP... så får det bli! - Du får bo hos mig sa jag högt!

Men när den väl börja flyga runt där hemma tänkte jag att den kanske inte är så hjälplös iaf!??
Jag tog den i handen och gick ut & satte mig.. där satt den nu titta på mig en stund & flög sedan i väg...

Jag log, gick in, stängde dörren, gav katten en sista ond blick & började sy.

Tata.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0